Monstruöst fängslande!
/ … / Alla dessa underligheter och fler därtill lyckas Stigsson foga in i en och samma grundberättelse, ofta med förbluffande svängar och kopplingar, men alltid med en berättelse som jag köper. Alla tre är väl tecknade personer som det är ett nöje att följa, och även om miljön och logiken i berättelsen ligger nära barnsagans (jag tänkte ofta på såväl bullerbybarn som Kamomilla stad) så störde det inte mitt intresse. Tvärtom var det skönt att se ett nytt förslag till hur fantasy kan skrivas på svenska. Cirkoli ligger en bra bit bort från anglosaxisk quest-fantasy och närmare Diana Wynne Jones och Joan Aiken, men tonen är väldigt svensk. Mystiken och magin som cirkusen, tivolit, och karnevalen erbjuder ligger som en grundton i boken, men i motsats till många andra verk som kommit ut under det senaste året eller så, så är Cirkoli bara just det: en grundton. Intrigen utgår därifrån, men växer snabbt till något mycket mer. Härligt!
Har man något intresse för svensk fantasy kan man plocka upp mycket sämre böcker än Cirkoli. Jag läste den med stort nöje!
Stefan Ekman, fantasyexpert och doktor i engelsk litteratur, på mythotopes.wordpress.com |